Ett sätt att hjälpa vargungarna som blev föräldralösa

Fick just nys om detta upprop och jag har nu skrivit under. Du kan göra det också om du klickar här. Följande text är från den sidan:

”Den 5 januari 2010 blev sex 7-månaders årsvalpar föräldralösa då deras föräldrar avskildes från sin flock och dödades under licensjakten som började den 2 januari 2010.

Denna flock hade aldrig skapat något bekymmer för de omkringboende men man spårade dessa två från Luciatiden – trots att detta tilltag faller under grovt jaktbrott – varefter man ringade in dem, så att de inte skulle kunna undkomma, för att döda dem. Det första försöket misslyckades då paret kunde fly undan sina förföljare, men den andra gången klarade de sig inte. De hade då årsvalpar som inte under normala omständigheter (med föräldraparet intakt) var färdiga för att själva kunna försörja sig under jakt förrän efter träning under ytterligare ca 5 månader.

Då de nu är förvirrade, hungriga och vilsna och bara har ett avätet gammalt älgkadaver att föda sig på, oförmögna till att jaga på egen hand, finns två scenarion som följd av detta:

Antingen kommer de att dö av svält under plågsamma förhållanden eller så kommer de att försöka skaffa föda på det enda sätt de klarar, nämligen att ge sig på tamdjur som är ett mycket lättare byte.

Detta kommer i så fall att medföra problem för omkringboende människor och deras husdjur vilket därefter med största sannolikhet kommer att rendera i ansökan om skyddsjakt på valparna. Man kan vänta sig att NV kommer att bifalla sådana ansökningar för att eliminera problemet med dessa valpar som man kan befara kommer att ha svårt att även framöver lära sig att jaga utan förebild och träning.

För att undvika att detta kommer att ske vill vi uppmana de berörda myndigheterna att med omedelbar verkan starta  utfodring med kött till dessa unga valpar.”

Vad är det som händer med vargarna?

De som har läst på min blogg har säkert förstått att vargen ligger mig varmt om hjärtat.
Jag fick därför en riktig chock när jag hörde om vad som hände med vargarna på Skånes Djurpark. Först lät det som att ett fåtal av vargarna blivit skjutna, men sen hörde jag på nyheterna att hela flocken avlivats. Det riktigt skar i mitt hjärta.

Jag har varit på Skånes Djurpark flera gånger och minns första gången jag var där. Jag hade nämligen den stora lyckan och glädjen att få se de små vargungarna på nära håll i hägnet. De låg där och sov alldeles nära, jag hade nästan kunnat röra vid dem. Det var en underbar upplevelse som jag inte kan beskriva i ord.

Utifrån vad jag har läst och hört om händelsen så här långt, kan jag inte lägga någon skuld på de som fattade det svåra beslutet att avliva vargarna på djurparken, för det måste ha varit oerhört svårt att ta det.

Om man vet lite om hur vargar fungerar så förstår man att hela flocken rubbas ur sin balans om någon av alfaindividerna dör. Särskilt om det är alfahonan, som har en så viktig roll för flocken.

Jag vill gärna länka direkt till ett  inlägg som Greyshaman.se skrev om vargarna, både avseende jakten och händelsen på Skånes Djurpark:
Värna om Vargen

Är det som händer med vargarna i vårt land en slump? En rad olyckliga händelser som inte har någon koppling till varandra på ett djupare, inre plan?
Det känns inte så.
Inte om man vet att allt det vi kallar Verkligheten sker i en enda stor Livsväv, där alla trådar är energier sammanvävda med varandra och att allting därför har en påverkan i denna Väv. Det finns ingen slump. Allt är ett.

Dags för ett uppvaknade

Ordföranden för Moderaternas Ungdomsförbund, Niklas Wykman, sa det som behövde sägas i en debattartikel idag. Och jag kan inte annat än applådera och hålla med honom

”Lördagen den 2 januari 2010 går tyvärr till historien som en sorglig dag för svenskt natur- och miljöengagemang. Med de 22 skjutna vargarna har vi förlorat i trovärdighet när det kommer till skydd av den biologiska mångfalden.
När vi nu har utrotat tio procent av vår vargstam, vad ska vi då säga om Indien gör detsamma mot tigrarna, Japan mot valarna eller Australien mot vithajen?”

Gårdagen var verkligen en sorgens dag och det är ett rent skämt att kalla detta naturvård. Det var inget mer än ett bevis på människans obota dumhet och själviskhet. Vi är inte ensamma på denna planet, men många verkar tro det.

Wykman säger också att:
”..störst förlorare är ändå den biologiska mångfalden och de vargar som har dödats.”
Och:
”Skogarnas djurliv är inte enbart jägarnas skafferi för älgstekar, det är minst lika mycket till för sin egen skull och för alla oss som gillar att uppleva djur och natur utan ett vapen i handen.”

Ja, nu får vi hoppas att gårdagen blev ett uppvaknande. Dags att komma till sans och sams med Vargen, med Naturen och se att allt liv finns till inte för vår skull, utan för sin egen existens skull.

Vi människor, vare sig vi är jägare eller inte, är inte satta på jorden för att leka Gud. Folk som de nordamerikanska urinvånarna kände till detta. De behandlade vargen med vördnad och respekt och de visste också hur och varför man jagade.

Detta vet vi inte idag i vårt s k civiliserade samhälle. Vi har glömt bort vilka vi är, glömt vår plats i livsväven och just därför behandlas vargen som den gör.

Dags att vakna upp nu!

Hetsjakten på varg bryter mot lagen

Detta är fullständigt vansinnigt och jag som inte brukar ha några problem med att uttrycka mig i skrift, har svårt att finna ord.

Vad jag pratar om är vargjakten som idag påbörjades. 12 000 jägare mot 27 vargar, från 2 januari till den 15 februari. Så lång är jaktperioden. Och just det; det finns dryga 200 vargar i vårt land. You do the math.

Det tog inte mer än timmar innan 25 vargar dödats, detta har nu konstaterats av Statens Veterinärmedicinska anstalt. I Dalarna stoppades
t o m jakten, eftersom man misstänkte att det skjutits fler vargar än vad som var tillåtet.

Den här jakten är inte lik någon annan jakt. För det första pratar vi här om jakt på ett djur som för inte alls länge sedan var utrotat i Sverige – p g a överdriven (hets)jakt. Ett djur som just därför blev fridlyst på 1960-talet och som naturvårdsmänniskor ägnat mycket tid och kraft åt att hjälpa komma tillbaka.

Och så kommer då detta urbota idiotiska förslag om att tillåta jakt på varg igen, något som faktiskt både är ett slag i ansiktet på människor som kämpat för en livskraftig vargstam och ett tydligt hot mot vargens existens! Har vi inte lärt oss något?

Det har inte funnits jakt på varg sedan början av 1900-talet, bortsett från skyddsjakt. Det verkar finnas för lite kunskap och utbildning samt en brist på kontroll och därför blir den här jakten ett farligt experiment. Och ingen vet vilka förödande konsekvenser detta experiment kommer få för vargstammen.

En formell anmälan för prövning i EG-domstolen av hela den här historien ska nu lämnas in av organisationer och föreningar som Naturskyddsföreningen och Svenska Rovdjursföreningen, eftersom beslutet om vargjakten strider mot EU-rätt och svensk lag. Vargjakten som började idag är alltså ett rent lagbrott.

EU har det tydliga kravet att för att jakt ska få bedrivas, måste djurstammen i fråga vara livskraftig, eller som det heter ha en ”gynnsam bevarandestatus”. En vargstam på drygt 200 vargar är inte livskraftig. Stammen i Sverige är både liten och instabil.

Dessutom finns det ingen vetenskaplig grund för den här jakten och beslutet går också emot majoriteten av befolkningens vilja. För de flesta är faktiskt positivt inställda till varg, även i län som har större rovdjur.

Att de positivt inställda bara skulle vara människor som inte lever i områden där det finns varg, är alltså en falsk bild. Men detta majoritetsstöd till förmån för vargen, ignoreras alltså fullständigt av landets folkvalda politiker. Detta är en skam!

Så det är alltså en liten grupp individer som landets politiker valt att låta sig påverkas av i sitt beslut om jakt. Man kan inte låta bli att undra varför. För det finns alltså ett starkt stöd för vargen, något som väger tyngst i vågskålen för och emot jakten!

Jag säger: stoppa jakten en gång för alla och ge vargen en chans att återhämta sig!

Jakten på varg bryter nämligen inte bara mot svensk lag, den bryter också mot Naturens inneboende lag och mot allt vad sunt förnuft och etik heter.

Vi har inte rätt att bete oss ansvarslöst som människor, utan någon som helst eftertanke och med brist på medkänsla som vi gör mot många av våra medvarelser. Varav vargen är en. En mycket värdefull medvarelse om vi vill behålla ett sunt ekosystem dessutom, något som vi behöver för vår egen överlevnad…

Jag vill avsluta med ett passande citat jag hittade, som är av Immanuel Kant:

”För att människan inte ska bli känslokall, måste hon behandla djur med kärlek, för den som är grym mot djur blir även hård i sitt uppträdande mot människor.
Man kan döma en människas hjärta genom dennes behandling av djuren.”

Ett alldeles nytt år, men vad innebär det?

Ett alldeles sprillans nytt år är det, närmare bestämt 2010. I alla fall enligt den tideräkning som vi har fått lära oss gäller. Och vilken är det, vet du?
Jo, det är den s k gregorianska kalendern, som antogs (men inte skapades) av påven Gregorious XIII 1582 och infördes i Sverige 1753.
Innan dess hade vi haft den julianska kalendern och innan dess var det något annat sätt att räkna tiden på, för det här med att räkna ut tid går tydligen i arv.

Att dela upp dygnet i 24 timmar och året i 12 månader är nämligen ett arv från de gamla babylonierna, som i sin tur ärvt detta synsätt av sumererna. Man delade in dygnet i 12 ljusa och 12 mörka timmar, fast detta innebar att timmarna och dygnen blev olika långa beroende på vilken årstid det var.
Detta fixades till när den grekiske astronomen Hipparchos standardiserade tideräkningen år 150 f.Kr. Och kan du tänka dig; då blev plötsligt dygnen lika långa! Men hur är det egentligen?

När man kollar upp detta med tid, så kan man inte låta bli att se hur pass relativ den verkligen är och hur vi har skapat den efter våra egna modeller. Det kräver sin tid att ge sig in i hur tiden beräknats genom tiderna, ursäkta ordvitsarna.

För tiden är inte helt lätt att räkna ut när man utgår från den tid det tar för jorden att röra sig ett varv runt solen. Detta kallas ett naturligt år och utgörs av 365, 2422 dygn.
Ett år är alltså inte ett exakt antal, det är inte exakt 365 dagar, därför har vi skapat skottåret för att försöka jämna ut det hela lite grann. Och därför är tiden som vi känner den enligt vår kalender lite ändrad för att passa oss.

Tiden och tideräkningen är modifierad enligt en modell som antogs en gång i tiden av en påve i Rom och av en grekisk astronom som bestämde att dygnen skulle vara lika långa. Även om de inte är det, egentligen. Om man utgår från Naturen.

Så, vad är tid egentligen och vad betyder det att det är år 2010 nu? Kanske inte så mycket när man tänker efter. Allting är ändå bara nu när det kommer till kritan.

Vackert ordspråk som inspiration

Det här gamla engelska ordspråket tycker jag är så vackert och inspirerande. En bra påminnelse också. För ibland kan man ju undra om man är på rätt väg, eller känna att man lever sitt liv som i ett mentalt fängelse – fast i förväntningar man tycker att man måste leva upp till. Eller som andra tycker att man ska uppfylla.

Vi behöver alla en påminnelse som denna ibland, något som kan få oss att stanna upp och känna efter, lyssna inåt. Jag vet att jag gör det i alla fall.

”Du ska inte göra det som du tror att världen behöver.
Du ska göra det som får ditt hjärta att sjunga.
För vad världen behöver är människor med hjärtan som sjunger.”

Sjunger ditt hjärta?

Årets Vintersolstånd

Vilken vacker och solig dag det har varit. Perfekt eftersom det idag är, som rubriken antyder, Vintersolstånd! Även kallat Midvinter eller Yule.

Det blev en fin vandring ute i skogen i eftermiddags. Snön och solen som fanns där bakom trädtopparna gav skogen ett magiskt skimmer. Jag stannade upp ideligen för att ta in allt det vackra och för att ta fram kameran:

Väl framme så stod vi i djup snö, skallrade och sjöng en sång som är särskilt för Solen och som jag tycker mycket om att sjunga. Det blotades frukt, frön, mandel och bär och så drog vi varsin runa för det kommande året.

Allt som allt var det ett riktigt härligt Vintersolstånds-firande!

Vintern är här

Snö. Visst är det underbart? Jag blir alltid lika hänförd varje gång det snöar. Det kvittar hur många gånger man sett snö, det känns alltid som första gången.

Igår kväll var jag ute med hunden och allting var magiskt. Snöflingorna som virvlade ner från den mörka himlen kastade små skuggor över den snö som redan lagt sig tillrätta på marken.
Promenaden tog längre tid än vanligt. Det blir ju så när man ska njuta och stanna upp titt som tätt för att betrakta snöflingorna mot bakgrunden av lampornas sken. Bara ta in allt det magiska.

För visst har snö ett magiskt skimmer över sig?
Varje snöflinga är helt unik i sin utformning, det har aldrig funnits någon som sett ut precis så innan.
Så snön är helt ny och unik, hur många gånger man än sett den tidigare…

Lilla hunden, som heter Ronja, mådde gott i snön. Hon blev som valp på nytt och skulle jaga flingorna, fånga dem innan de hann landa. Borra ner nosen för att inhämta alla spännande dofter som snön bär med sig, det är också kul.
Mycket nosande och sniffande blir det när det är snö ute. Om man är hund alltså.

Tacksamhet och Tillit

Tacksamhet och tillit. Två ord som har sin plats i våra liv, tycker jag.
Första helgen i december så var jag hos Jonathan Horwitz och Zara Waldeback på vackra Åsbacka, på en Shamanic Practise Weekend där vi på olika sätt arbetade med the Spirit of Gratitude.
Alltså fritt översatt med Tacksamhetens Ande, eller kanske en djupare känsla av Uppskattning – det är lite svårt att översätta gratitude till ett likvärdigt svenskt ord, tycker jag och detta pratade vi även om under helgen.

I alla fall, det var en underbar helg tillsammans med både gamla och nya vänner, god mat, många skratt och intressanta samtal samt förstås det shamanska arbetet vi gjorde som var väldigt givande. Efter den helgen så har jag också fått flera tillfällen att öva tacksamhet på, men också tillit.

För tacksamhet och tillit hör på något sätt ihop. Det är lätt att glömma bort att vara tacksam, att uppskatta alla gåvor och allt vi har omkring oss i vårt dagliga liv. Det är lätt att glömma därför att vi tar allting så för givet.

Vi ser inte vilken gåva livet är, med allt det innebär. Bara en sån till synes simpel sak som att vi har luft att andas och vatten att dricka, som dessutom kommer direkt ur kranen.
Men det är inte heller lätt att känna tacksamhet och uppskattning när saker och ting är jobbiga, när vi upplever svåra motgångar t ex.

Därför är det viktigt att också bära med sig tilliten inom sig. Att ha tillit till att även om jag just nu inte förstår eller kan uppskatta motgångarna, så finns det ett högre syfte. Det finns en större bild än vad jag kan se just nu.
Det finns de som är med hela tiden och hjälper oss och som vi kan samarbeta med, om vi bara kunde höja blicken lite, ta ett steg tillbaka och öppna våra hjärtan för dem att komma in.

Jag låg sjuk för några dagar sedan och mådde rent ut sagt skit. Just som jag kände att jag höll på att separera mig från min kropp för att det var så jobbigt, så bad jag om hjälp. Hjälpen kom genast i form av en röst (och nej, det var inte min egen), som sa lugnt men tydligt:

”Fokusera på andningen”.

Jag gjorde detta och kunde känna hur jag landade igen, i min kropp här och nu. Jag kände mig lugnare och kunde hantera situationen så mycket bättre. Allt var tack vare hjälpen som jag fick.
För detta kände jag och känner även nu, en oerhörd tacksamhet och uppskattning. Jag har tillit till att de alltid hjälper mig, bara jag ber om det, lyssnar och tar emot deras hjälp i den form den kommer.

Tack till mina vänner och bundsförvanter!

När vi förnekar det vilda i oss blir vargen ett hot

Såg på nyheterna för en stund sen. Vargjakten börjar i januari och det är tydligen många jägare som anmält sig. Tv-teamet åkte tillsammans med två svenska jägare till Kanada för att se hur man där jagade varg, jägarna från Sverige ville förbereda sig tydligen.

Reportern meddelade att det i Kanada finns ca 60.000 vargar. Sen var det mest fina ord från de två kanadensiska jägarna som talade om att jakten är bra och behövs för att behålla en livskraftig vargstam och att vi människor har ett ansvar för vargen.
De talade om vikten av att visa respekt för vargen genom att låta den dö så smärtfritt och värdigt som möjligt. T ex genom att den fastnar i en snara (?!), som tyvärr fortfarande är lagligt i Kanada.

Reportern sa alltså att i Kanada finns det 60.000 vargar. Hur många finns det i Sverige? Det sa man inte och jag kan inte låta bli att tycka det var smått underligt att det inte sades. Eller, egentligen inte så underligt eftersom det var ett tydligt vinklat inslag i mina ögon. Hade reportern jämfört siffrorna så hade man sett det bisarra.

I Sverige finns nämligen endast 130-150 individer! Även om Sverige är ett litet land jämfört med Kanada så är det ett oroväckande lågt antal. Det borde vem som helst kunna se och därför också förstå det galna i att tillåta jakt på varg.
Ett beslut som för övrigt är olagligt (det går emot EU-lagstiftningen) och som inte alls stämmer överens med rekommendationer från vetenskapliga instanser.

Nu kommer ett djupare och bredare perspektiv på varför människor gör som de gör mot medvarelser som vargarna är (men även andra rovdjur):

Vi har länge förnekat det som är vilt. Med vilt menar jag det som är naturligt, otämjt och fritt. Jag menar att det vilda i oss som i allt annat liv är sunt och bra. Kraften finns i det vilda; i den vilda orörda skogen, i de vilda fria djuren. I den vilda fria och naturliga människan. Människan som faktiskt också är ett djur.

Vargen är en vild varelse. Fri, naturlig och full av kraft. Just för att hon är så vild och naturlig, en del av skogen vilket vi människor inte längre ser att vi också är, så är hon ett hot mot den civiliserade människan.

Det som är vilt, ska tämjas. Det ska formas och passas in i en mall där man slipper se det vilda längre, där det förtrycks. Det vilda kan man nämligen inte styra över, men det kan man med det som är tamt och domesticerat.

Detta gäller vargen såväl som människan själv. Vargen liksom människan ska hålla sig på mattan. Varken vargen eller gemene man får vara sig själv, för vi ska passa in i förutbestämda mallar. Vi ska vara som tama får som blir ledda i en fålla, inte som vilda vargar; fria och naturliga och gå vår egen väg.

När vi behandlar Naturen och det Vilda som något som är frånskilt oss, som vi egentligen inte är en del av – ja då blir det till ett problem vi måste lösa. Naturen blir till besvär för oss. Vi ska trimma våra gräsmattor, våra parker. Träden får inte växa fritt, de ska planteras i raka rader. Bort med det vilda. Fram med det onaturliga, det tämjda. Det hämmade.

Jag tycker det är helt vansinnigt hur de flesta människor inte ser detta. Vi har sett en gång i tiden, sett Naturen som vårt hem och att vi är en del av den. Vi har vetat detta och levt efter den kunskapen. Och när vi fortfarande visste, så fanns också den naturliga respekten för allt liv. Även för vargen. Var finns den idag?

Min önskan är att vargarna kan hålla sig undan vid den kommande jakten. Jag ger min kraft till vargen. Till det vilda och fria.