Vem tackar du för maten du äter varje dag? Tackar du affären som sålde råvarorna till dig så du kunde laga till dem, eller företaget som sålde råvarorna till affären?
Eller tackar du jorden utan vilken ingen mat skulle finnas på din tallrik?
Like this:
One blogger likes this post.
2 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
2012-01-27 den 18:04
Anneli
Ha ha ha! Vilken ovanlig fråga!!
Förstår var du vill komma…! Men då är det väl solen vi ska tacka för utan solen – inget liv, och verkligen ingen mat!!!
Jag har i hela mitt liv tackat för maten innan jag går från bordet – oavsett om det funnits någon annan person där eller inte! Mitt tack riktar sig inte bara till den som lagat maten och betalt för den utan även till universum/Gud. Det har alltid kommit helt naturligt för mig, utan att nån uppfostrat mig till det!
Min mamma var visserligen noga med att lära oss barn att säga tack för maten, men då till den som lagat den, så på eget bevåg – redan från barnsben – sträckte mitt tack sig längre än så! Det har bara varit naturligt för mig av nån anledning!
Du då? Vem tackar du för maten??
KRAM!!
2012-01-27 den 20:08
Åsa
Jag tackar spontant, beroende på situation och inte alltid så planerat. Just denna gång kom insikten upp medan jag åt; och det var orden som jag också skrev i inlägget.
Solen förstås, naturligtvis är både sol och jord viktiga, även vattnet osv. Men just i stunden var det alltså jorden som mitt tack riktades mot. “Jorden som bär mig och när mig”.
Men ett tack kan ju också vara tyst och inte riktat till någon särskild “del” av universum. Då är det bara tack till livet, till helheten. Vilket inte är så bara förstås.
Kram tillbaka.